Mitt emot Sbocca, ett litet café med gratis WiFi i Finalborgo.

Här finns också ganska fin gatukonst.

Finale är ett utmärkt ställe att åka till om man, liksom jag, har en resepartner med sjuklig höjdångest och därför vägrar klättra rep. Muta med cykling upp- och nedför bergen och avsluta med ett dopp i Medelhavet så har ni en belay bitch i åtminstone 5 timmar.

Antingen hyr du en svincool cykel med tillhörande tönthjälm...

...eller så hyr du en lika cool bike fast med dålig luft i bakdäcket, dock kanonhäftig hjälm(?).

Förvånande nog tyckte jag det var helskoj att cykla uppför i 35 graders värme, på något sätt var det gött att bara mata på. Vi hyrde våra cyklar på Ultimate Bike Shop i Finalborgo till ett utmärkt pris (€40 för en "halvdag", 11:00-16:00). 

Vi lämnade Finale med Briançon som mål (planen var egentligen att åka förbi Antibes, Nice och Cannes, men vi ville hålla oss i bergen). Matrin och Stella mötte upp oss och guidade till en vildcamping långt ut i skogen. 

Här lagade vi mat i mörkret...

...och käkade körv (naturligtvis).

I Briançon både bouldrade (granit) och repklättrade (kalksten) vi med Martin och Stellas goda guidning. Det är svårt att uttala sig om hur bra klättringen är överlag, men det vi testade var i alla fall fint, här finns dock åtskilligt mer att utforska.

Från Briançon tog vi oss till Chamonix för en snabbvisit, alltid gött att komma hit.

Sammanfattning

Berlin: 

Boende: Generator Hostel - billigt men fräscht och med långpromenadsavstånd till Mitte.

Missa inte: Tyska Historiska Muséet, gatukonsten, de små restaurangerna i Mitte, området Freidrichshein.

Prag:

Boende: Elephant Design Hotel - lite tjusigare än Generator och därför något dyrare, gratis WiFi, inkluderad frukost, en kort promenad från gamla stan.

Missa inte: Judiska muséet/kyrkogården, gamla stan, Charles Bridge, ölen.

Innsbruck:

Boende: Café Mundig (B&B) - mycket trevligt/billigt och mitt i gamla stan.

Missa inte: atmosfären (fantastisk och manar till en uppsjö av aktiviteter), gamla stan, kabinbanan upp i bergen, klättringen (i Tirol finns hur mycket som helst).

Val di Mello: 

Boende: Campingen Sasso Remano - enligt Internet väldigt dyrt boende, men det beror nog på vilka glasögon du har på dig, knappt 250 SEK för tre nätter (två pers + litet tält) anser jag som ett rätt bra pris. Denna camping kan nog vara något lugnare även under boulderingens högsäsong (september-april), dock med en anmarsch på ca 30 minuter till de lite större och mer kända områdena (ex: Melloblocco). Hit får du endast köra bil om du ska bo på campingen som ligger här, vilken förmodligen är lite mer crowded vid högsäsong. I anslutning till campingen vi bodde på finns dock både bouldering och repklättring runt hörnet. 

Missa inte: Kundaluna - klätter- och musikbar i St Martin (10 min gångväg från Sasso Remano), här finns även gratis WiFi.

Finale:

Boende: Del Mulino - camping på en höjd med vacker utsikt över berg och Medelhav, hyfsat pris och gratis duschar (uppvärmda med solenergi). 5 min gångväg till den pittoreska staden.

Missa inte: pizza på något av haken, glassen, cyklingen på vilodagar (finns många som hyr ut och har koll på downhill-leder), Finalborgo.

Briançon: 

Boende: vi bodde, som sagt, på en vildcamping som Martin hittat i sin förare. Det var en bit att åka hit men det var det värt; alldeles gratis och med en finfin fors för kroppsvaskning och diskning. För gratis WiFi; Mc Donald's inne i Briançon. 

Missa inte: njut av omgivningarna och klättringen.

Är det någon som vill låna förare över Val di Mello, Finale eller Tirol är det bara höra av sig.

Kim.

Tack John för dessa dagar och för att Calle fick sig en utgång han sent kommer glömma.

Två klätterdagar har nu spenderats i ett mycket varmt och fuktigt Val di Mello. Jag tror boulderingen är bra här (tydligen är prime season september till april (!)).

Vi har gjort tjusiga anmarcher.

Klättrat slabbar i solen.

Sovit i skuggan.

Klättrat överhäng (i solen).

Gått på svindlande broar.

Samt sett solen gå ner bakom bergen.

För er som undrar så tror jag, som sagt, detta är riktigt bra. Omgivningarna är häpnadsväckande och campingarna är utmärkta. Till de som är nyfikna finns en sjukt tjock förare i min ägo som gärna lånas ut.

Ang korvar: på väg till Val di Mello: Frankfurter mit brot. Dagarna i Val di Mello: Sjukt god salami.

I morgon drar vi till Finale och sedan väntar Briancon (där Stella och Martin hänger), Chamonix och såsmåningom Götet.

Kim.

Hotellrummets minibar. Väldigt öst.

Tydligen var det hett att sätta fast hänglås på Charles Bridge, vet inte varför.

Så här ser Calle ut. Precis så här. Fördjupad i guideboken.

I Prag hade de jättestora öl...

...med skitmycket skum på

Fasad 1 (nej jag har inte glömt att räta upp bilden, husen var så här sneda)

Fasad 2

Fasad 3

Vi åt vitlöksbröd på riktigt.

Judiska kyrkogården. Här står drygt 12 000 gravstenar och under dem ligger drygt 100 000 människor. Ett besök här och på judiska muséet rekommenderas varmt, det är en nyttig påminnelse och tankeställare för alla.

I Tjeckien blev det inte mycket till korvar, bara helt vanliga hot dogs med alla tillbehör på Agip.

Nu är vi i Innsbruck och vi båda känner oss mycket nöjda med den omedelbara närheten till bergen och med John som fantastisk guide. I kväll blir det klättring på polerad kalksten och i morgon bär det av till Val di Mello.

Dagens korv: en vanlig hederlig blek bratwurst.

Kim.

Vid Brandenburger Tor fick vi akta oss för en massa luriga turistfällor, men vi kom ut på andra sidan och då behövde Calle kolla i guideboken, omskakad som han var.

Vi gick en liten bit och hittade Holocaust Memorial, ett enormt minnesmärke för de ofantligt många judar som dödades i Europa under andra världskriget. Det var vackert och jättestort; liknade en enorm labyrint av stenblock i olika höjd. Tanken med utformningen är att besökaren ska känna sig otrygg när denne befinner sig mitt i det. 

Nästa mål var att ta oss en titt på en del av Berlinmuren som fortfarande stod kvar. Dit var det jättelångt. Därför var vi tvungna att stanna på olika ställen.

Till exempel under en järnvägsbro där vi drack öl och jag åt dagens korv: Currywurst

Vi gick så långt att vi började ställa oss själva existentiella frågor.

Våra ömmande fötter och arma kroppar tvingade oss att stanna och ta en öl till . Denna gång på ett ställe (rekommenderas varmt, Mein Haus am See hette det) vars toalett förde tankarna till Café Publiks, pre renovering. Stället i sig liknade mest en second hand-butik.

Till slut kom vi fram och kikade igenom västsidan mot östsidan. Det var häftigt.

Middag intogs på turkiskt hak som verkligen inte var värd en bild.

Strax: avfärd mot Prag.

Kim.